just nu sitter jag och pluggar lite engelska, väldigt tråkigt, men jag känner att mina gramatiska kunskaper faktiskt inte är dom bästa, så det är väl bara att bita ihop.

idag så är det faktiskt en stor dag för världen, dock så är jag inte så insatt som jag hade velat vara, dåligt utav mig faktiskt. självklart så pratar jag ju om Barack Obama. Jag tycker verkligen att det är modigt utav en egentligen vanlig människa att ta på sig ansvar för så många andra människors liv, Obama är ju istortsätt världens mäktigaste man nästan, tror jag iaf haha, nej men med tanke på det inflytande som USA har över världen. Jag tycker att det är modigt utav honom att ta platsen som president när landet är så förstört som det faktiskt är just nu. Det ska bli spännande att se om han lyckas göra USA till ett land som inte bara har inflytande på andra länder, utan ett bra inflytande.
Men först och främst borde han börja med att avsluta kriget och tahand om sitt eget folk.
Samtidigt som Obama och andra stora män/ kvinnor ( dock inte så många kvinnor) står i rampljuset och kämpar för världen så glömmer vi bort alla mammor,pappor,systrar,bröder,kusiner mf som kämpar så för att hålla ihop sin familj, för att ha mat på bordet, för att ha tak över huvudet, helt vanliga människor som drabbas utav det de högt uppsatta misslyckats med.
Många tror att i svergie så är det bara fyllegubbar som är hemlösa, alkisar och "sånnadär knarkare" som inte har mat och hem, men så är det inte, verkligen inte. Om man får nys på att någon "vanlig" person är hemlös elller inte har något hem, ja då får den skylla sig själv att den inte skaffade sig en bra utbildning som lett till ett bra jobb. Men det är så fel, jag blir så ledsen och så arg när jag hör på folk som disskuterar sådana saker men som inte alls vet vad dom pratar om. I många fall börjar det gå snett för folk redan som små, folk som varit omplacerade på många olika fosterhem, folk som blivit födda till ett hem som knappt står på bena, barn och ungdomar som behövt ta hand om så mycket annat i hushållet så att skolan blivit på tok förmycket, det är svårt nog att klara av skolan som det är enligt min åsikt.
Att gå upp tidigt på morgonen för att diska bädda sängen ge sina syskon mat skicka ivåg dom till skolan, sedan vara i skolan och hänga med på lektionerna, efter skolan så kanske ett jobb väntar om inte annat så det värre än ett jobb att göra allt det där som föräldrar brukar göra, inte äns betalt får man, sen jo då ska man hinna plugga och äta mat och borsta barnens tänder, natta dom ha tid att älska dom, ha tid till att älska sig själv, men det har man inte alltid. sen så är det inte alltid på det viset kanske, men det finns sådana fall. Hemskt är det att som tonåring säga till sina vänner, nej jag kan inte fika, jag kan inte gå på bio, nej jag kan inte festa med ect ect, det tar emot, men det finns inte så mycket att göra. Många föreslår kanske att en kurator skall sökas upp, eller att man ska gå till socialen, men vill man göra så mot sin mamma eller kanske pappa som kämpar sig till sitt lågavlönade jobb för att göra sitt bästa för sina barn? i många fall så kan man kanske få bostadsbidrag eller något liknande som hjlper pytte pytte lite utav soc, men socialen bara drar ner mer och mer på bidrag och hjälp, detta drabbar många som faktiskt verkligen behöver det. Tänk att såhär kan det fortsätta länge, får man en dålig start så är det svårt att komma på fötter, för när skolan är avslutad är det inte så lätt att ha råd att ha någonstans att bo om man inte jobbar heltid, då hinner man kanske inte plugga vidare och då står man där utan utbildning. så går det i cirklar om och om och om och omigen.. Tvek på att någon kommer orka läsa dethär, men det var skönt att få ur sig lite tankar och besvikelse över folket som bor i dethär landet, besvikelse över folks fördommar, men jag klandrar inte folk som har fördommar, för vissa blir det aldrig svårt på det viset, vissa kommer aldrig ens behöva förstå, det är lätt när det inte är svårt, men det är verkligen inte lätt när det är svårt ska jag säga er.

Jag har suttit och växlat mellan att skriva och läsa igenom små gramatiksrutor i något dumt engelska häfte, känner mig som ett barn som inte vill gå och lägga sig när jag tänker på att jag borde plugga matte också.

jag har suttit och lyssnar på bra musik under tiden vilket varit värt, lars demian cool snubbe.

xoxo